Barn & Trauma

Riskerna för att barn skall utsättas för traumatisk stress i form av extra påfrestningar av överhängande hot, personliga händelser, stora olyckor och katastrofer har ökat i vårt samhälle. Talar vi om katastrofer tänker vi oss oftast yttre dramatiska händelser med många inblandade som dör eller skadas. Men för barnet innebär det våld som exploderar i hemmet bakom stängda dörrar en stor katastrof. Tilliten till de vuxna försvinner och hemmet är inte längre en trygg plats att växa upp i.

Trauma innebär att barnet är med om en plötslig, oväntad, yttre händelse som är utanför barnets kontroll och som ofta är obegriplig och meningslös för barnet. Barnet upplever intensiv smärta, fruktan och chock. Dessa händelser utlöser en mängd olika fysiska och psykiska reaktioner hos barnet beroende på barnets ålder, utvecklingsnivå och livssituation. För att stå ut med ångest och skräck som det t ex innebär att bevittna misshandel, utvecklar barnet olika psykiska försvar som t ex dissociation (emotionell urkoppling), förnekande och isolering. Andra efterreaktioner kan vara sömnstörningar, skuldkänslor, regression (tillbakagång till infantilare beteendemönster) och feltolkningar.

Ett barn som under lång tid utsätts för upprepade traumatiska händelser utvecklar en strategi för att "överleva" som innebär förnekande, okänslighet och slutenhet om det som sker. Om barnet däremot möter enstaka traumata ger detta starka och detaljerade och påträngande visuella minnen. Även starka intensiva hörsel- och luktminnen är vanliga. För detta enstaka trauma var barnet ofta oförberett och hade ingen möjlighet att utveckla ett försvar.

Det är viktigt att skilja mellan normala reaktioner efter en traumatisk händelse som avtar med tiden och sådana reaktioner som stannar kvar lång tid och kan beskrivas som PTSD (posttraumatiskt stress syndrom). Detta är en psykiatrisk diagnos som beskriver ett syndrom av posttraumatiska problem. Barn som utvecklar detta behöver professionell hjälp. Det kan vara svårt att urskilja om barnet lider av PTSD, då många symptom är samma reaktioner som under den första tiden.(Läs aven avsnittet om Incest).

Hjälp genom krisintervention

Barn måste få möjlighet att under trygga förhållande bearbeta sina upplevelser och få gå igenom det som hänt både kognitivt och känslomässigt. Barn måste få möta en vuxen som har tid och kunskap att lyssna och ge barnet nödvändiga fakta om de traumatiska händelser de varit med om. Genom krissamtalet stödjer man barnets egna läkningsresurser.

Barnet skall genom systematiska samtal, lek, målning och teckning få utrymme att uttrycka känslor av smärta, sorg, skuld och vrede. Barnet måste få hjälp att minnas det som hänt, få ett sammanhang och sätta ord på tankar och förvirrade, kaotiska upplevelser.

Ur "och han sparkade mamma" Ami Arnell och Inger Ekbom, Rädda barnens förlag 1999. Ami Arnell är vuxen- och barnpsykolog och har lång erfarenhet av att hjälpa barn som växt upp i alkoholisthem och utsatts för svåra trauman.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår